Mitarashi dango – en liten japansk godsak som är fullständigt oemotståndlig
Det här är japanernas favoritfika när de första solstrålarna kommer tillbaka, och det är lätt att förstå varför: de här risbollarna med söt sojaglasyr överraskar med sin mjuka konsistens och fina smak. Ett härligt sätt att välkomna våren – direkt på tallriken!
Mitarashi dango – vad är det?
För den som redan har sett dem eller, ännu bättre, smakat dem är det uppenbart: mitarashi dango (みたらし団子) är väl värda att upptäcka när de är riktigt välgjorda. Särskilt så här års, när de första varmare dagarna börjar göra sig påminda. De hör utan tvekan hemma bland dorayaki, sticky rice med mango och hotteok i raden av världens mest uppskattade och välkända asiatiska desserter.
När det gäller små dumplings är mitarashi dango precis sådant man gärna äter även utan att vara särskilt hungrig. I det traditionella japanska köket är det små söta risbollar, trädda på bambuspett och täckta med en söt sojaglasyr. Vanligtvis består varje spett av tre till fem bollar, men oftast är de fem.
Sojasåsen kan kanske kännas lite oväntad i en dessert till en början, men jag lovar att den fungerar perfekt. Varje tugga är mjuk och len utan att bli för söt. Dessutom är dango förhållandevis enkla att göra hemma.
Var kommer mitarashi dango ifrån?
Man vet att dango har varit omtyckt i Japan i flera hundra år. Det sägs att dango nämns för första gången i en dikt från Heianperioden (794–1185). Under Jomonperioden gjordes de av nötter som maldes till pulver och blandades med hett ris. Några århundraden senare började man trä dem på spett. De åts ofta vid olika högtider.
Namnet ”mitarashi dango” sägs dessutom ha en koppling till Mitarashi matsuri, en festival vid Shimogamo-helgedomen i Kyoto.
En liten utvikning: termen ”Mitarashi” syftar egentligen på den lilla vattenplats, ungefär som en fontän, som används för rituell rening och som står vid ingången till vissa tempel. De troende tillagade då ”dango” som offergåva till templets gudar.
Tydligen bestod dango från början helt enkelt av rismjöl och vatten. Man gjorde ett tiotal bambuspett, med fem dango på varje, arrangerade som en solfjäder.
Och varför just fem dango? Det vet man inte riktigt. Vissa menar att det syftar på ett besök av kejsar Go-Daigo vid helgedomen under Kamakuraperioden, då han ska ha sett fyra bubblor bildas på ytan av Mitarashi-dammen där han hämtade vatten. Andra hänvisar till en teori om att dango, som då såldes som en lokal specialitet, skulle föreställa människokroppen.
Den första bollen, som är större, skulle då föreställa huvudet och de andra armarna och benen. Klart är i alla fall att gatuförsäljare i Kyoto senare började sälja denna lilla godsak som mellanmål, vilket bidrog till den växande populariteten för dango.
De dyker också ofta upp vid Japans kulturella evenemang. I dag finns lyckligtvis fler varianter av mitarashi dango. Vissa täcks med socker eller sojasås och smaksätts med till exempel grönt te eller sakura.
Huvudingredienser i mitarashi dango
Joshinko: Det är ett enkelt mjöl av japanskt kortkornigt ris som ofta används i bakverk och sötsaker.
Shiratamako: Det här är också ett mjöl av klibbigt ris, som till exempel används till mochi. Tänk på att de här två mjölsorterna används på olika sätt och inte ger samma resultat.
Ljus sojasås: Mindre trögflytande än mörk sojasås och med lägre salthalt passar ljus sojasås bättre till glasyren på mitarashi dango. Smaken är mildare och lite sötare.
Mirin: Mirin bidrar med både sötma och rikligt med umami.
Tips för lyckade mitarashi dango
Som ni ser används ganska speciella mjölsorter i det här receptet. Eftersom olika mjöl beter sig olika rekommenderar jag att ni häller i vattnet gradvis, så att degen blir fast men inte smulig när den ska knådas.
Ni kanske inte ens behöver använda allt vatten. Om degen blir för mjuk håller bollarna nämligen inte formen ordentligt under tillagningen.
Jag rekommenderar också att servera dem direkt när de är klara. Mitarashi dango är som bäst när bollarna fortfarande är mjuka och sojaglasyren fortfarande är varm.
Väntar ni för länge tenderar dango att hårdna, och då blir de inte lika goda.
Ingredienser
Till dango-bollarna
- 100 g joshinko japanskt rismjöl
- 100 g shiratamako rismjöl av klibbigt ris
- 150 ml kokande vatten
Till den söta sojaglasyren
- 4 matskedar socker
- 2 matskedar mirin
- 2 matskedar ljus sojasås
- 150 ml vatten
- 2 matskedar potatismjöl
Instruktioner
- Blötlägg bambuspetten i vatten.
- Blanda joshinko och shiratamako i en skål.
- Tillsätt det kokande vattnet lite i taget.
- När mjölet börjar gå ihop och bilda klumpar, sluta tillsätta vatten och knåda tills degen är slät.
- Forma degen till en boll och dela den i lika stora bitar (en bit per boll).
- Rulla varje bit till en slät boll.
- Ställ fram en skål med isvatten.
- Koka bollarna i en stor kastrull med kokande vatten. Lägg försiktigt i dem och rör om då och då med ätpinnar så att de behåller sin runda form.
- När de är klara flyter de upp till ytan. Låt dem koka i ytterligare två minuter och lyft sedan över dem till isvattnet.
- När de har svalnat, låt bollarna rinna av och lägg dem på ett lätt fuktat fat (så fastnar de inte).
- Trä tre bollar på varje spett.
Till glasyren
- Blanda socker, mirin, sojasås, vatten och potatismjöl i en kall kastrull.
- Rör om tills blandningen är helt slät.
- Värm under ständig omrörning tills glasyren tjocknar och ta sedan kastrullen från värmen.
Till servering
- Häll glasyren över bollarna och servera genast.
Anteckning
Nutrition
Kulinariska källor
Receptet kommer helt och hållet från den engelskspråkiga bloggen « Just One Cookbook ». Här krävdes i princip inga justeringar alls – det blev fantastiskt gott redan på första försöket. Jag testade att reda glasyren med kuzu (i riktigt, riktigt traditionell stil, eftersom potatis inte är ursprunglig i Japan), men skillnaden var marginell jämfört med potatisstärkelse. Har ni det hemma, använd det gärna, men köp det inte enbart för det här receptet.
